Från: Veckans Insikt & Inspiration

Tema: Storhelgsbrev

Text: Fransisko Stefan Jacobsson Condró


Storhelgstext 4 (av 6): Fjärde Advent & Jul


Fjärde Advent: "Glokal" Fred & Frid

I förra veckans storhelgstext skildrades helgonet Lucias ljusbärande offer, en arketypisk narration om den cykliska kampen mellan ljuset och mörkret och som för oss nordbor når sin kulmen just denna helg. Fjärde advent och vintersolståndet infaller på samma dag i år. Båda händelserna äger rum söndagen den 21 december. Fjärde adventsfirandet sker enligt traditionen den sista söndagen före julafton och den exakta astronomiska tidpunkten för vintersolståndet är klockan 16:03, svensk tid på söndag. Detta innebär att årets mörkaste dag sammanfaller med tändandet av det fjärde adventsljuset. I förra veckans storhelgstext argumenterades det om att våra konfidenter inte behöver vara passiva offer i kampen mellan ljus och mörker samt att de inte heller behöver känna sig maktlösa inför livets utmaningar. Vi alla kan alltså välja om vi vill vara passiva mottagare av tillfälligheternas olycksaliga spel, eller om vi vill vara aktiva fredsaktörer som själva definierar vad vi anser vara rätt eller fel, gott eller ont. 

Genom den postmoderna själavården kan de och vi, du och jag, praktisera så kallade multilingvistiska förmågor. Dessa bildliga förmågor hjälper våra konfidenter till självinsikt. Termen ”self-acknowledgement" gav oss ett mångbottnat spektrum av självinsikter, som dels kunde peka på rätt livsriktning, dels kunde leda till att fullborda konfidentens kall. Men det viktiga i just detta sammanhang är förmågan att övervinna mörkrets livsutmaningar. På så sätt blir vi alla ett ljus i den mörka världen, eftersom vi vet att mörker inte kan driva ut mörker, lika lite som krig kan skapa fred. Endast ljus har förmågan att lysa upp i mörkret och endast fred kan avsluta krig. Storhelgstexten gav oss även en liten inblick i Nobels testamente och hans prissättning på vetenskap och fred. Nobelprisen belyser människans strävan att arbeta för det ljusa och goda. 

Juletiden fungerar som en årlig påminnelse om att verkligen belysa varandras existens, oavsett om belysningen kommer från en kyrklig eller religiös tro om ljusets återkomst, eller från en humanitär önskan att bekräfta livets ljusa sidor och goda mänskliga relationer i vintermörkret. Juletider ger oss också möjligheter att vidareutveckla relationell etik och global solidaritet. 

För egen del ser jag att själva kärnan i julfirandet handlar om godhetens och ljusets väg till en högre moral. Både det religiösa och sekulära kretsar kring en uppsättning gemensamma värderingar som fokuserar på goda och glädjefyllda nära relationer med generositet, frid och fred som ljusets höjdpunkter. Den moraliska kärnan i det kristna julfirandet är förknippad med att frälsa mänskligheten från syndens skuggor och begärens mörker. Födelseberättelsen symboliserar ett budskap om hopp, glädje och fred, vilket ger en känsla av mening och ett tryggt liv. Det liknar i mångt och mycket det sekulära julperspektivet, nämligen hopp, glädje och fred. Båda perspektiven sätter relationer, generositet (gåvor och välgörenhet) och fred i centrum. 

I det etiska mötet mellan traditioner fungerar julhelgen som en brygga mellan det andliga och det socialt mellanmänskliga. Istället för att se religion och humanism som motsatser, kan de betraktas som två språk som talar om samma sak: behovet av hopp, ljus, kärlek och fred, nu när omvärlden är som mörkast både till årstid och globala krig och konflikter. Att julen infaller vid vintersolståndet är inte bara en astronomisk händelse utan även en existentiell symbol, där essensen om att "ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det" förenar människors längtan efter fred och frid ”glokalt”, alltså globalt såväl som lokalt. Sammanfattningsvis kan sägas att det sekulära julfirandet har "ärvt" och behållit de moraliska dygderna från den kristna traditionen, men omformulerat dem till en universell mänsklig strävan efter ljus, glädje och gemenskap.

Julafton: Att se sig själv i allt levande

Utanför min mottagning vid Tegnérlunden hörde jag, bara för några dagar sedan, en smäll. Jag gick ut och såg att en bil snävat in för tidigt och kört på en redan parkerad bil. Föraren frågade om jag var ägare till den krockade bilen, vilket jag inte var. Jag sa till olyckskorpen att jag hörde en smäll och kom ut för att se vad som hänt, men att han själv kommer att lösa skadan på bästa sätt. En stund senare såg jag, genom skyltfönstret, att föraren satte en lapp på den krockade bilens vindrutetorkare. ”Fint”, tänkte jag, men efter några minuter kom samme förare tillbaka, tog bort lappen och åkte iväg. Denna händelse kan tyckas omoraliskt blygsam i jämförelse med allt elände på jorden med ond bråd död, krig, lemlästningar, tortyr och våld. Men vad säger Mästaren om priset på en skada? 

Den som är trogen i det lilla är trogen också i det stora, och den som är oredlig i det lilla är oredlig också i det stora

- Lukas 16:10 

Orden i sammanhanget uttalas av Jesus i slutet av liknelsen om den oredlige förvaltaren. I en psykologisk eller filosofisk kontext kan det levande exemplet om bilkrocken och Mästarens ord kontextualiseras genom självinsiktens ”self-acknowledgement”, vilket upplyser vår väg till att fullborda vår moral. Men på vägen till fullbordandets etik finns en massa moraliska hinder. Här ska poängteras att värdet på omoralen inte ligger i andras uppfattning, även om dessa kan vägleda oss i etik, utan i din egen etiska upplysning, eftersom det moraliskt värdefulla genomsyrar vår sanna natur. Vi själavårdare kan inte vägleda vår konfident etiskt längre än vårt eget moraliska samvete, även om våra ideal kan vara hur etiska och extravaganta som helst. 

Självinsiktens ”self-acknowledgement” kan även uttryckas genom självmedvetande som betonar närvaron och vår plats i kosmos genom en ökad medvetandemoral om oss själva och hur vi uppfattas av andra. På så sätt blottläggs vår sanna natur och innersta essens och vi får möjlighet att särskåda vår moraliska inkarnation. Self-acknowledgement har även med självacceptans att göra, vilket lyckligtvis tillåter oss att helt och fullt vara mänskliga, med alla våra existentiella brister, rädslor och felsteg. Vi får helt enkelt acceptera att vi alla ibland faller och fastnar i omoralens rävsax, vilket Bibeln kallar synd och vetenskapen inom psykologisk forskning kallar självmedkänsla. Särskilt inom fältet för självmedkänsla (self-compassion), betonas att acceptans av egna brister är avgörande för psykisk hälsa. En central del av självmedkänsla är insikten om att misslyckanden, rädslor och felsteg inte är personliga defekter utan en del av den delade mänskliga erfarenheten. 

Den märkliga paradoxen är att när jag accepterar mig själv precis som jag är, då kan jag förändras

- Carl Rogers 

Genom att erkänna våra brister minskar vi det försvarstänkande som annars hindrar personlig utveckling.  Inom evolutionär psykologi ses moraliska misslyckanden ofta som en konflikt mellan "stenåldersinstinkter" (som att prioritera egen överlevnad eller den egna gruppen) och de krav som ett modernt, komplext samhälle ställer. Det vissa kallar synd kan vetenskapligt beskrivas som maladaptiva beteenden eller beteenden som maximerar kortsiktiga individuella begär på bekostnad av långsiktiga sociala samarbetsbehov. 

Vetenskapen håller med om att självacceptans ("self-acknowledgement") tillåter oss att hantera våra brister på ett konstruktivt sätt. Den ser inte moraliska felsteg som andlig befläckning (synd), utan som en naturlig konsekvens av människans biologiska arv, psykologiska begränsningar och sociala miljö. I en andlig och existentiell kontext sammanfaller självets olika former genom självinsiktens ”self-acknowledgement” och en mångdimensionell transcendens uppenbaras, där gränserna mellan religion, psykologi och filosofi suddas ut. Målet med denna transcendens är att självinsiktens evolution till slut upplöser egots sociala konstruktion. Detta upplösande ”jag” sammansmälter i en universell och kosmisk enhet, som ofta, i andliga kretsar, kallas Oneness. 

Denna sammansmältning markerar inte slutet på den personliga resan, utan snarare dess fullbordan. Genom att släppa taget om jagets begränsningar öppnas dörren till en existens där moral inte längre är en regelbok, utan en naturlig följd av att se sig själv i allt levande. Kontrasten mellan julens idealiserade budskap och de hårda realiteterna av alkoholmissbruk och ofrivillig ensamhet kräver av oss själavårdare att vår närvaro kan sprida ljus, särskilt nu under julen, som ska vara en tid för glädje, inte för dårskap. Det är i mötet med dem som lider som vårt kall som själavårdare blir som tydligast.

Juldagen: Pax et securitas. Natale Hilare, mox iterum congressuri sumus die postero Natalis*

Ur ett humanistiskt perspektiv och i ett sekulärt samhälle, har julfirandet anpassats till ett postmodernt synsätt på godhet och dess moraliska kärna, frikopplad från teologin om synd och bot för frälsning (räddning).  Sverige är ett av världens mest sekulära länder, där separationen mellan kyrka och stat formaliserades år 2000. Även om miljontals svenskar är medlemmar i Svenska kyrkan, är det endast ett fåtal som är praktiserande kristna. Denna sekularisering har påverkat hur traditionella högtider firas och i det sekulära synsättet bedöms handlingar utifrån deras effekt på andra människor, djur och natur. Sekulär humanism utgår från att moral och etik baseras på mänskliga behov, kritiskt tänkande och vetenskap snarare än religiösa dogmer. Julfirandet i dagens Sverige är en blandning av förkristna traditioner, kristna element och moderna, kommersiella inslag. Det är en social angelägenhet som förenar religiösa och icke-religiösa svenskar. 

Julens godhet handlar både om Jesu födelse som en frälsare från synd och värderingar som ligger i linje med humanistiska principer, om att "vara god" i en jordnära, mellanmänsklig mening: att vara närvarande, utbyta gåvor, äta tillsammans och ta en paus från vardagen. Julen har blivit en tid för att fokusera på familj, gemenskap, generositet och att visa omsorg om varandra. På så sätt präglas dagens julfirande av pluralism och personlig tolkning, där individen själv bestämmer vad som är en meningsfull jul – eller ingen jul alls. Värdefrågor och trosuppfattningar har privatiserats och personifierats, vilket gör att julens betydelse kan variera stort från person till person, oavsett tro eller icke-tro. Sammanfattningsvis har julen i Sverige omvandlats till en kulturell och social högtid där universella mänskliga värderingar har ersatt, eller åtminstone kraftigt marginaliserat, den specifika teologiska innebörden. Fokus ligger istället på mänskliga relationer och sociala värden. 

Som själavårdare har vi ett unikt kall att reflektera Guds kärlek och godhet, särskilt under julhelgen. I en tid då många människor kämpar med ensamhet, utsatthet och sorg, kan vår själavårdande närvaro lysa som ett stilla juleljus i mörkret. Detta ljus synliggörs inte bara genom ord, utan genom konkreta handlingar och gåvor av tid och omsorg. Genom osjälviskt volontärarbete kan vi nå ut till dem som samhället ofta glömmer: de hemlösa, de ensamma, våra äldre och andra utsatta grupper. 

Julen bär dock också på en mörk baksida. För alltför många barn präglas helgen inte av glädje, utan av föräldrars missbruk. Fylleri och konflikter blir den bittra sanningen, vilket orsakar djup sorg, trauman och i förlängningen även en sorglig barndom. Dessa barn tvingas lära sig redan i unga år att julen är synonym med en "fyllefest", snarare än en tid för gemenskap och frid. Vårt uppdrag som själavårdare sträcker sig därför bortom det traditionella kyrkorummet. Det handlar om att vara ljusbärare i alla mörka rum och inte bara under helgdagarna. Genom att aktivt söka upp utsatta kan vi förvandla julens symboliska hopp till en levande verklighet, varje dag, året runt.

*Pax et securitas: Fred och säkerhet/trygghet. Natale Hilare: En vanlig latinsk hälsning för "God Jul" (ordagrant: "Glädjefull födelse"), mox iterum congressuri sumus: "Vi kommer snart att ses igen", die postero Natalis: "Dagen efter jul" (motsvarigheten till Annandag jul, då latin saknar ett specifikt ord för just det svenska namnet på dagen).


SSRF | Centrum för Själavård & Samtalsterapi

ssrf.nu


ANSVARSFRISKRIVNING FÖR SKRIBENTERS TEXTER - De texter, artiklar och reflektioner som publiceras på denna webbplats av våra skribenter uttrycker deras egna tankar och erfarenheter inom olika områden. Varje skribent ansvarar själv för innehållets saklighet, tolkningar och källor. Vår organisation tillhandahåller en plattform för kunskaps- och erfarenhetsutbyte, men tar inte ansvar för eventuella felaktigheter, personliga åsikter eller konsekvenser som kan uppstå vid användning eller tolkning av texterna. Innehållet ska inte betraktas som individuell vägledning, terapi eller medicinsk rådgivning utan som inspiration och kunskapsunderlag i ett utbildande sammanhang. Läs vår fullständiga ansvarspolicy för publicerat innehåll.