Från: Veckans Insikt & Inspiration

Tema: Storhelgsbrev

Text: Fransisko Stefan Jacobsson Condró

Storhelgstext 1 (av 6). 6 storhelgstexter överlappandes 40 av vinterns 90 dagar. Från första adventshelgen (28-30/11, 2025) t.o.m. Trettonhelgen (5-6/11, 2026).

Fredag 28/11: Är ljuset gott och mörkret ont?

Vi går nu in i årets kallaste och mörkaste period. Redan i oktobermörkret börjar det att tändas ljus i våra hem, på gravar, i städer och på torg. De traditionella hösthelgerna Allhelgona och Halloween övergår till Första advent, den fjärde söndagen före jul mellan den 27 november och 3 december. Datumet varierar eftersom det är knutet till Juldagen, den 25 december. I denna första storhelgstext tänkte jag lägga grunden för den roll vi själavårdare kan ha i själens jordiska tillvaro med den materiella dualitetens skenbara realitet och inte minst i det andliga skådespelets himmelska krig. Livet på jorden verkar i mångt och mycket handla om den eviga kampen mellan ljus och mörker eller gott och ont. 

Den främsta likheten mellan andligt och fysiskt mörker är att båda beskrivs som frånvaro av något väsentligt – fysiskt mörker är frånvaro av naturligt eller synligt ljus, medan andligt mörker är frånvaro av medvetandets upplysning eller det gudomliga ljuset. Precis som vi söker ljuskällor för att kunna navigera och känna oss trygga i fysiskt mörker, söker vi andligt ljus för existentiell klarhet. Mörker är också en perceptuell upplevelse. Människans öga innehåller specialiserade nervceller som reagerar på ljus. I mörker stimuleras dessa receptorer i liten utsträckning, vilket resulterar i den visuella upplevelsen av mörker. 

Det existerar inte ett naturligt mörker i den meningen att det är en fullständig frånvaro av all elektromagnetisk strålning. Alla objekt avger värmerelaterad strålning. Även vid rumstemperatur avger materia fotoner, som är den minsta möjliga enheten av elektromagnetisk strålning. Fotoner är i princip ljuspartiklar, men de representerar hela spektrumet av elektromagnetisk strålning. Universum är genomsyrat av en kosmisk bakgrundsstrålning, vilket innebär att det alltid finns fotoner närvarande överallt i rymden. Mörker uppstår när det inte finns några eller mycket få fotoner inom det synliga spektrumet som färdas från en källa till ett givet område. När vi exempelvis känner värmen från solen eller ser ljus, är det miljarder och åter miljarder fotoner som interagerar med vår kropp eller våra ögon. På så sätt är människan biologiskt konstruerad för ett aktivt liv i dagsljus och ett viloläge i nattens mörker. 

Mörkrets natur kan ha flera intressanta och djupa relationer till själavård för att utforska existentiella, andliga och psykologiska teman som är centrala inom själavårdens område. Inom många andliga och kulturella traditioner associeras "mörker" med ondska, lidande, tomhet eller förtvivlan. Mörker är inte en aktiv kraft, utan en frånvaro av ljus. Inom själavård kan detta perspektiv hjälpa våra konfidenter att omvärdera sina egna upplevelser av "mörker". Under själens mörka nätter av depression, sorg, lidande, meningslöshet eller ondska kan vi själavårdare skifta fokus från att bekämpa så kallade onda krafter till att istället söka det gudomliga ljuset, som anses vara alltigenom gott.

Trinitarisk interaktion

Oavsett hur mörkt en konfident upplever livet finns det hopp om ett underliggande och fundamentalt ljus av livsmening. Vi själavårdare kan hjälpa konfidenten att bli medveten om detta "osynliga" eller "grundläggande" ljus, för Guds ljus genomsyrar tillvaron. Genom en trinitarisk själavårdsrelation betonas vikten av interaktion, som inom själavård är en helande, läkande och växande gudomlig process. Detta leder till en upplyst livsmening. Vi själavårdare kan få med oss att materia avger värme även i mörker. Detta kan symbolisera att det alltid finns en inneboende mänsklig värme eller själslig potential för livsmening inom en konfident, även när det synliga ljusets godhet verkar vara frånvarande. När en konfident befinner sig i själens mörka natt eller i en mänsklig mörk period kan själavårdarens uppgift vara att hjälpa denne att åter få känna, medvetandegöra och uppleva den inneboende gudomlighetens värme och livskraft. Vi själavårdare kan även erbjuda nya perspektiv på mänskligt lidande. Vi kan avdramatisera själens mörker och samtidigt betona att det alltid finns en underliggande potential för ljus och värme, även när det inte omedelbart känns i vårt hjärta eller är synligt för ögat.

Lördag 29/11: Från Holocen till Antropocen

Människan i våra breddgrader, vi nordbor, gör vad vi kan för att skingra mörker och kyla. Det naturliga ljuset slumrar och den varmare perioden har gått i ide. Människan har, för sin överlevnad, blivit underfundig och uppfunnit artificiellt ljus och värmekraft från olika energikällor för detta. Den intelligenta människan har från urålder och mörker vandrat framåt genom en geologisk epok som kallas Holocen, vilket inleddes för cirka 11 700 år sedan, i slutet av den senaste istiden, och kännetecknas av en period av stabilt klimat som gjorde det möjligt för mänsklig civilisation att blomstra och utvecklas. En del av forskarsamhället argumenterar dock för att vi nu har gått in i en ny epok, Antropocen ("människans tidsålder"), som präglas av att mänsklig aktivitet haft en global påverkan på jordens ekosystem och klimat, med start i slutet av 1700-talet, under den industriella revolutionen. Övergången från Holocen till Antropocen, där människan blivit en dominerande geologisk kraft, belyser en djupgående förändring i vår relation till planeten. I denna historiska process håller människan på att utvecklas till den upplysta människan. 

Upplysningstiden var en idéhistorisk strömning som främst inföll under 1700-talets Europa och kännetecknande av förnuft, vetenskap och mänskliga rättigheter. Viktiga kännetecken var tron på att människan kunde använda sitt förnuft för att ifrågasätta traditionella auktoriteter som kyrka och stat, och därmed verka för mänskliga rättigheter, frihet och tolerans. Förnuft och rationalism var det främsta verktyget för att förstå världen, snarare än blind tro på föråldrade dogmer. Istället sattes tilltron till vetenskapliga metoder och empiriska bevis låg som grund för kunskap. Framväxten av mänskliga rättigheter ledde till medborgarupplysning, utbildning, idéer om universella, naturliga rättigheter som liv, frihet och egendom. Allt detta utmanade kyrkans totalitarism och monarkins diktatur, enligt hur upplysningsfilosoferna såg på de rådande systemen. Modern statsvetenskap skulle använda mer specifika termer som teokrati eller absolutism för att beskriva dessa äldre styrelseskick. 

Nya samhällsideal och reformer grundlades med moderna begrepp som yttrandefrihet, jämlikhet inför lagen och maktdelning och som genom upplysningstidens historiska utveckling kom att påverka framtida samhällen och rättssystem. Upplysningsidéerna var en viktig inspirationskälla för bland annat den amerikanska och franska revolutionen, som syftade till att skapa demokratiska samhällen baserade på dessa principer. Även om begreppet "Antropocen" är ett mycket modernt vetenskapligt ämne och filosofiskt tankegods där upplysningstidens tänkare ännu inte hade den nuvarande medvetenheten om global och storskalig miljöpåverkan, var de fokuserade på att använda naturen och vetenskapen för mänskliga framsteg och förbättringar.

Den dominerande geologiska kraften

Själavården kan bistå med flera teman och livsmening kopplade till sekulära, historiska och vetenskapliga ideal. Själavårdens roll blir att hantera de existentiella och etiska frågor som uppstår i skärningspunkten mellan dessa samhällsutvecklingar och den enskilda människans liv. När samhällsideal skiftar snabbt, som under Upplysningen eller nu i Antropocen, kan människan känna sig vilse och rotlös. Själavården erbjuder ett sammanhang att reflektera över livets mening, syfte och moral bortom enbart vetenskaplig rationalism eller politiska reformer. Vi själavårdare kan fortsätta att ge existentiellt stöd, tro, hopp och kärlek. Insikten om att människan blivit en ”dominerande geologisk kraft” (Antropocen) kan skapa stor oro, skuld och maktlöshet. Vi själavårdare kan vidare erbjuda emotionellt stöd, andlig utveckling och existentiell upplysning för att bearbeta känslor, finna konstruktiva sätt att förhålla sig till globala kriser (klimatångest), och leva i förvissning om att livet är gott. 

Så här långt in midvinterns storhelger kan det vara dags att vi själavårdare själva sätter oss till rätta och fortsätter att medvetandegöra vår egen relation till ljus och mörker, gott eller ont. En kontinuerlig självreflektion bidrar till att moraliska värderingar får ett personligt perspektiv på filosofiska strömningar (som Antropocen-begreppet) och olika teologiska/etiska perspektiv. Vi själva kan vara ett ljus i mörkret genom att studera hur själavården har hanterat tidigare paradigmskiften, som Upplysningen då gamla auktoriteter ifrågasattes. Allt dettas kan ge högre insikter, ljusglimtar av den gudomliga tillvaron och perspektiv på mänsklighetens och planetens nuvarande utmaningar.

Ur ett filosofiskt perspektiv skulle den "upplysta människan" kunna antyda att medvetenheten om vår egen globala påverkan (kärnan i Antropocen) skulle kunna leda till en ny nivå av kollektivt ansvar. Frågan som kvarstår är om denna upplysta människa kommer att använda sin makt, intelligens och moral för att mildra och stoppa de kriser hon har skapat, eller om utvecklingen kommer att avslutas i en apokalyptisk ödeläggelse och utrotning. Människan har inte bara en kamp för sin egen överlevnad, utan har även teologiskt begåvats med ett existentiellt ansvar för livet på jorden.

Första Advent (30/11): Världens ljus

Genom olika tros- och livsåskådningar, religioner, myter och filosofier försöker människan överbrygga glappet mellan de två storheter vi har börjat fördjupa oss i: ljus och mörker, som kommit att likställas med gott och ont. På ett bibliskt språk förs kampen mellan ljusa och mörka krafter genom en slutlig strid vid Harmagedon. Uttrycket "Harmagedon" är ett begrepp från Uppenbarelseboken som specifikt syftar på platsen för den slutgiltiga striden mellan det goda och det onda vid tidens slut. Harmagedon används ofta i överförd bemärkelse för att beskriva en katastrofal slutstrid eller avgörande konflikt. 

I detta universella tema söker människan att förstå och överbrygga dualiteter som ljus/mörker och gott/ont genom olika kulturella och existentiella ramverk. Hon använder sig av religioner, myter, filosofier och livsåskådningar för att tolka existensen, moraliska dilemman och lidandets natur. Vilken fortsatt roll kan själavården ha, mitt i dessa kosmiska makter och himmelska krafter mellan ljus och mörker, födelse och död, varande eller icke varande?

"Herrens ankomst"

Kontextuellt firar vi första advent för att inleda julstämningen och som en början på julfirandet. I grunden är adventsfirandet en kristen högtid som markerar början på en tid av väntan och förberedelse inför Jesu ankomst, och det är också början på det nya kyrkoåret. Historiskt sett var advent en fastetid med fokus på återhållsamhet, men i dag har det blivit ett mer folklig firande av julens förberedelser med traditioner av allehanda adventsbestyr, adventsljusstakar och adventsstjärnor. Advent kommer från latinets "adventus Domini", som betyder "Herrens ankomst" och perioden är en förberedelsetid för den kristna kyrkan inför firandet av Jesu födelse den 25 december. Första söndagen i advent handlar specifikt om hur Jesus anlände ödmjukt till Jerusalem, ridande på en åsna, vilket var en gammaltestamentlig profetia om fridsfurstens ankomst (Sakarja 9:9). 

Advent har firats som en kyrklig högtid sedan 500-talet. Historiskt sett var advent i Sverige en fastetid (julfasta), särskilt i bondesamhället, där man var återhållsam med mat, särskilt kött. Denna ursprungliga faste- och botgörelsetid, liknande fastan före påsk, men efter reformationen i Sverige blev det mer en högtidlig förberedelsetid med fokus på hopp och ljus. Det var en tid för stillhet. Bröllop och bullriga arbeten var ofta förbjudna. Idag har firandet, i den breda folkmassan, mer associerats med: Börja julpynta, köpa julklappar, se julfilmer, öppna julkalendrar, tända ljus i adventsljusstaken (en svensk sed) och känna doften av julbakning, vilket i stort markerar en inledning på julen. 

Advent kan även associeras med kampen mellan ljus och mörker på flera symboliska och teologiska sätt: Advent infaller under den mörkaste tiden på året (på norra halvklotet), den fysiska bristen på ljus skapar en naturlig association till mörker, kyla och ibland hopplöshet, adventsfirandet, med tändandet av ljus, blir en direkt kontrast till detta fysiska mörker, där det fysiska mörkret används som en metafor för det andliga mörkret, lidandet, ondskan och de svårigheter som finns i världen. Kyrkan skulle nog även lägga till synd som ett andligt mörker, där advent ses som en tid av vaksamhet och förberedelse inför befrielse från detta mörker. 

Kristendomen ser Jesus Kristus som "Världens ljus" (Joh 8:12). Adventsfirandet handlar om att förbereda sig för ljusets ankomst. Denna tradition har sina rötter i antikens Rom och är en blandning av både hedniska traditioner kring vintersolståndet och kristna högtider. Den kristna kyrkan i Rom började formellt fira Jesu födelse den 25 december under 300-talet e.Kr. för att konkurrera ut och ersätta de befintliga populära hedniska högtiderna kring vintersolståndet, särskilt Sol Invictus-festen eller "den obesegrade solens födelsedag", som var en viktig romersk högtid som firades den 25 december. Festivalen inföll i samband med vintersolståndet och firandet markerade symboliskt solens "återfödelse" eller seger över vinterns mörker. 

Själavården kan använda sig av de djupa universella och symboliska temana från Sol Invictus-festen för att erbjuda stöd och perspektiv i dagens samhälle. Även om själavården idag ofta har en kristen eller sekulär grund, är de teman som festen representerar – kampen mellan ljus och mörker, hoppet om förnyelse och vintersolståndet – högst relevanta. Genom att tala om naturens cykler – mörker följt av ljus, vinter följt av vår – kan vi själavårdare hjälpa våra konfidenter att acceptera att svåra perioder i livet är övergående. Det ger ett perspektiv på att förändring och förnyelse är naturliga delar av tillvaron. Genom att lyfta fram de universella mänskliga behoven av ljus och gemenskap som finns i både antika, hedniska och moderna traditioner, kan själavården vara inkluderande. Vi själavårdare kan hjälpa våra konfidenter att finna personlig mening i traditioner och ritualer, oavsett om de är religiösa eller sekulära. Att tända ett ljus kan vara en enkel men kraftfull handling av meningsskapande. 

Glad Första Advent! 

 

SSRF | Centrum för Själavård & Samtalsterapi

ssrf.nu


ANSVARSFRISKRIVNING FÖR SKRIBENTERS TEXTER - De texter, artiklar och reflektioner som publiceras på denna webbplats av våra skribenter uttrycker deras egna tankar och erfarenheter inom olika områden. Varje skribent ansvarar själv för innehållets saklighet, tolkningar och källor. SSRF tillhandahåller en plattform för kunskaps- och erfarenhetsutbyte, men tar inte ansvar för eventuella felaktigheter, personliga åsikter eller konsekvenser som kan uppstå vid användning eller tolkning av texterna. Innehållet ska inte betraktas som individuell vägledning, terapi eller medicinsk rådgivning, utan som inspiration och kunskapsunderlag i ett utbildande sammanhang. Läs vår fullständiga ansvarspolicy för publicerat innehåll.