Från: Veckans Insikt & Inspiration

Tema: Storhelgsbrev

Text: Fransisko Stefan Jacobsson Condró


Storhelgstext 3 (av 6): Lucia & Tredje Advent


Det gudomliga ljusets språk

Halvvägs till Julafton, bara i början på vintern med dess kyla och mörker - eller om vi hellre vill: decembermys med tända ljus, lussekatt och glögg. Oavsett om vi befinner oss här eller där i livet har en stor traditionell och ljus högtid nyss ägt rum, Nobelfesten. Mänskligheten i allmänhet och vi svenskar i synnerhet kan glädjas åt och vara stolta över Nobels testamente, som i över hundra år prisat naturvetenskapens ärofyllda Ljusbärare. För nobelprisens världsstjärnor inspirerar nya generationer att ägna sig åt vetenskaplig utveckling och potential. När deras unika livsuppgifter synliggörs, bidrar det till mänsklighetens förmåga att övervinna destruktivt mörker och dysfunktionella skuggsidor. Allt detta med intellektuell briljans, stark tro och moraliskt mod. 

    "Att ha tro är att lita på Ljuset även när du inte kan se Solen"

— William Sloane Coffin 

Imorgon firar vi ett katolskt helgon, likaledes "Ljusets helgon", en tradition som levt kvar och utvecklats till en unik blandning av kristen mystik, kyrklig tradition och folkliga inslag. När jag tänker på Nobelpristagare, Ljusets helgon och alla andra som sprider ljus, brukar jag erinra mig att alla dessa dedikerade människor, oavsett kall, bidrar till ett glädjestrålande och berikande mänskligt liv, i lyriskhet och meningsfullhet genom sina livsverk. De lyser upp världen. 

En gemensam nämnare för alla dessa kvinnor och män, unga som gamla, är att kallet grundar sig på tro: tro på det goda, tro på möjligheter, tro på helande och läkande, tro på världsfred och global upplysning. Alla dessa "tro på", beror självklart på individens övertygelser och livsfilosofier samt på dennes tro- och livsåskådningar. Fler exempel kan nämnas på vad människor kan ha tro på - som en gemensam nämnare i sina liv och handlingar: tro på sig själv, tro på mänskligheten, tro på kärlek, tro på framtiden, tro på rättvisan, tro på demokratin, tro på vetenskapen, tro på högre makter, tro på att handlingar får konsekvenser och sist men inte minst: en grundläggande och existentiell tro på att livet, trots allt mörker, har ett inneboende ljus fyllt av mening och syfte. 

"Det krävs mod att växa upp och bli den du verkligen är"

— E.E. Cummings 

Gemensamt för alla dessa typer eller spektrum av tro är att de fungerar som drivkrafter och motiverar människor att agera, att ”kämpa” för något större och att ha hopp om det ljusa och goda. På vägen möter många av dessa ljusbärare på kraftigt motstånd. För helgonet Lucia innebar hennes kallelse att hjälpa de förföljda och att stå fast vid sin övertygelse, en väg som ledde till martyrdöden. Vi själavårdare kanske själva har mött på stort motstånd när vi velat följa vår livsväg till upplysning, genom att leva vårt kall. För oss själavårdare kan ett själavårdsprogram som till exempel själavårdsstegen belysa att ljuset som sådant inte är ett medvetande som leder till upplysning, utan är vägen till ett högre medvetande. 

Även om vi i dagens värld inte behöver möta den fysiska döden, upplever många av oss att livet innehåller förluster, mörka passager och lidande på vår väg till det fullständiga. Genom att vi själva har vandrat upplysningens väg, vet vi att vi inte kan ta genvägar. Liksom för många av oss behöver våra konfidenter återföra sitt själv tillbaka till mörkret, i stället för att fly från det och dess skuggsidor. Varför? Jo, för om konfidenten istället försöker nå ljuset utan att ha passerat själens mörka nätter, kommer hen aldrig att bli upplyst. Hur kommer det sig? Svaret är att konfidenten behöver erkänna och bli medveten om allt sitt mörker, alla sina skuggor och hela sitt omoraliska beteende för att bli självmedveten. Att kunna transformera mörkret leder till självinsikt (engelskans ”self-acknowledgement”). Dessa självinsikter gör vårt sinne klarare och vår människa upplyst. 

"Du är inte en droppe i havet. Du är hela havet i en droppe"

— Rumi

"Self-acknowledgement"

Genom själavård kan konfidenten komma till rätta på sin egen lilla väg till upplysning.  Själavården som helhet är en upplysningens väg, men våra konfidenter behöver ledsagas. Ibland behöver vi följa med dem tillbaka till mörkret. För att bli så pass genomskinlig att inga mörka skuggor överskuggar konfidenternas liv, brukar jag säga att vägen till Paradiset går via Helvetet. När de tror att de är klara med sitt skuggarbete och när mörkret till synes har skingrats kanske de tycker att de äntligen kan skönja det stora ljuset i horisonten. Men, vi själavårdare vet att det kan komma dråpslag och nya tuffa livsutmaningar. Även om konfidenten passerat Helvetets portar tar en människas livsutmaningar aldrig slut. Men den som vandrar vägen till upplysning har lärt sig att orientera i mörker. Fortsatta begär, dysfunktioner och moraliska utsattheter blir då hanterbara och vi famlar inte kvar i det becksvarta mörkrets hålor och de skugglika fallgroparna. Hur ser den själavårdande upplysningsvägen ut? 

Konfidenters undertryckta emotioner och tvingande kognitioner formar dennes kärnidentitet trots att de kanske inte är medvetna om dem. Observera att vi själavårdare vårdar konfidenter och inte patienter. Därför överlåter vi alltid psykisk ohälsa, eventuella diagnoser och tvångssyndrom till hälso- och sjukvården. OCD är en förkortning för den engelska psykologiska termen Obsessive Compulsive Disorder och är en psykiatrisk diagnos och en funktionsnedsättning. OCD kan drabba människor i alla åldrar och behandlas vanligtvis effektivt med kognitiv beteendeterapi (KBT) och ibland medicinering. Nog om detta… 

Imorgon väntar ytterligare ett ljus i mörkret när vi firar Sankta Lucia. Hon använde sig av det gudomliga ljusets språk, vars vibrationer kan nå ljusår bort. "Andligt språk" är en specifik tillämpning inom själavård och att vara andligt flerspråkig medför en rad betydande fördelar - kognitivt, emotionellt och professionellt. Forskning visar att (lingvistisk) flerspråkighet kan förbättra flera mentala förmågor. Att ständigt växla mellan språk kräver mental flexibilitet, vilket stärker hjärnans exekutiva funktioner, minne och uppmärksamhetsförmåga. Exekutiva funktioner är ett samlingsbegrepp inom psykologi och neurovetenskap för de högre kognitiva processer i hjärnan som styr och reglerar vårt beteende, våra tankar och våra känslor. 

Flerspråkighet har sociala och kulturella fördelar genom att fungera som en bro mellan människor, kulturer och samhälle. Att lära sig ett nytt språk innebär ofta lyhördheten att också kunna lära sig om den kultur som omger språket, vilket leder till ökad empati och kulturell finkänslighet. Flerspråkiga har även möjlighet att kommunicera med en bredare krets av människor, vilket underlättar sociala interaktioner, bygger relationer och förbättrar nätverksmöjligheter, både privat och professionellt. I ett själavårdande språkbruk betyder den multilingvistiska förmågan att förstå våra konfidenter på en rad olika livs- och trosåskådningsspråk, från psykologiska, filosofiska och metodologiska språkbruk för självinsikt eller "self-acknowledgement" till ett mångbottnat teologiskt Babels torn och flerdimensionella andliga språkformer.

Med ljus på huvudet

Sankta Lucia vördas inom flera kristna samfund, inklusive den katolska, anglikanska, lutherska och ortodoxa kyrkan. Hon är ett av de få helgon som firas även i det protestantiska Sverige. Det svenska Luciafirandet är en unik blandning av italiensk helgondyrkan och gamla svenska folkliga traditioner kopplade till vintersolståndet. Sankta Lucias minnesdag är den 13 december, vilket i Sverige blev en symbolisk dag för ljusets återkomst - den mörkaste tiden på året. Sankta Lucia (även kallad Lucia av Syrakusa eller Santa Lucia) var ett kristet helgon och martyr som levde på Sicilien. Hon föddes omkring år 283 e.Kr. i en välbärgad och djupt troende familj. Lucia dog år 304 e.Kr., endast cirka 21 år gammal. 

Enligt legenden hade Lucia avlagt ett kyskhetslöfte och ville tjäna Gud och vägrade därför gifta sig med en icke-troende man. Legenden berättar vidare att Lucia i hemlighet smugglade mat till förföljda kristna. För att kunna bära så mycket mat som möjligt med händerna, satte hon ljus fäst på huvudet med hjälp av en krans för att lysa upp vägen. När hennes trolovade fick reda på detta och att hon dessutom skänkte bort sin egendom till de fattiga, angav han henne för det romerska imperiestyret. Lucia dömdes till döden och avrättades den 13 december. 

Metoden för hennes död varierar i olika legender, men hon avbildas ofta med ett svärd genom halsen. Hennes ögon ansågs vara särskilt vackra och en annan legend hävdar att hon slet ut sina egna ögon, lade dem på ett fat och skickade dem till sin trolovade som en symbol för att hon inte ville se någon annan man än Jesus Kristus. På grund av detta avbildas hon ofta i konsten med sina ögon på ett fat. Denna legend är anledningen till att hon är skyddshelgon för de blinda och varför ögon på ett fat är ett vanligt attribut för henne i kristen konst och ikonografi.

Advent handlar inte bara om minnet av Jesu första ankomst (som barn i krubban), utan också om hans återkomst (parusi) vid tidens slut. Denna dualitet ger adventsperioden dess djup och spänning. Det är en tid av förväntan på en historisk händelse (födelsen) och en eskatologisk händelse (återkomsten). Denna återkomst förknippas ofta i bibliska texter med en slutgiltig dom och en permanent seger för ljuset över mörkret. Det är löftet om att den nuvarande cykeln av kamp till sist kommer att brytas och ersättas av ett bestående, gudomligt ljus. 

"Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus"
— Johannes 8:12 

Luciafirandet infaller under advent och kommer med ljus i mörkret. Adventstiden blir därmed en påminnelse om denna ultimata och till synes eviga kamp. Lucia blir en påminnelse om nödvändigheten av att hålla sitt eget inre ljus (tron) brinnande i väntan på "världens ljus. Lucia påminner oss om att vara vaksamma och redo. Den teologiska kopplingen är att Luciafirandet fungerar som en konkret, levande tradition som illustrerar de andliga principerna och som uppmanar kristna att leva i aktiv, ljusbringande tro och att vara vaksamma och beredda för den slutgiltiga ankomsten av Guds rike. Tolkningen av detta gudsrike kan betyda och variera. Vad kan det betyda för dig ur en eskatologisk (framtida) händelse eller ur en inre, andlig realitet med en sinnesstämning av frid, rättfärdighet och glädje? Eller, varför inte med en etisk uppmaning och vision om hur samhället borde se ut, där rättvisa, glädje och kärlek råder.

Att vara världens ljus

Adventstiden, sedd genom denna lins, är mer än en förberedelse för en årlig högtid; den är en universell påminnelse om kampen mellan hopp och förtvivlan. Den lär oss att medan vi inte kan kontrollera de yttre årstidernas mörker, har vi ett personligt ansvar att aktivt vårda det inre ljuset. Den teologiska slutsatsen är att denna personliga, andliga kamp speglar en större, kosmisk dramatik som kulminerar i löftet om en definitiv seger för ljuset. Därför blir budskapet att hoppet och ljuset, även i sin minsta form, har en inneboende kraft att inte bara bestå, utan att slutligen triumfera över allt mörker. 

Det teologiska helgonet Santa Lucia handlar om de gemensamma symboliska temana ljus, vaksamhet och andlig beredskap inför Kristi ankomst och Guds rike. Ljuset är i bägge fallen symbol för tro och hopp. Lucia, vars namn kommer från latinets lux ("ljus"), är en symbol för ljuset som besegrar mörkret, firad mitt i vinternatten (adventstiden). Hennes vita dräkt symboliserar renhet, och ljuskronan att hon själv är en ljusbärare. Enligt legenden använde hon ljus för att sprida hopp till förföljda kristna. 

Från Lucias ljusbärande offer åter till den cykliska kampen mellan ljus och mörker, som för oss på norra halvklotet når sin kulmen under adventstiden. Men mörkret behöver aldrig helt och hållet ha övertaget om oss och i sitt grepp. Genom andlig träning, bön, begrundan och vishetsträning kan blott ett litet ljus lysa upp ett helt rum, precis som en glimt av det andliga ljuset kan lysa upp vårt inre rum. Advent handlar inte bara om minnet av Jesu första ankomst (som barn i krubban), utan också om hans återkomst (parusi) vid tidens slut. Denna återkomst förknippas ofta i bibliska texter med en slutgiltig dom och en permanent seger för ljuset över mörkret. 

För andligt multilingvistiska ljusbärare kan denna text utforska adventsperioden bortom dess kommersiella yta genom att fördjupa oss i urgamla rötter och teologiska mysticism, vilket belyser hur Lucia-traditionen och vintersolståndet symboliserar den cykliska kampen mellan ljus och mörker. Vi själavårdare kan med olika själavårdande språkbruk argumentera för att våra konfidenter inte är passiva i denna kamp, utan aktivt kan lysa upp sitt inre ljus genom andliga discipliner, oavsett livs- och trosåskådning. Vi själavårdare kan även praktisera vår multilingvistiska förmåga att förstå våra konfidenter och ge dem vägar till självinsikt. Både från ett psykologiskt språkbruk för ”self-acknowledgement" och en mångbottnad existentiell, filosofisk eller teologisk tradition av självinsikter, kan vi alla fullborda vårt kall och bli ett ljus i världen. 

"Mörker kan inte driva ut mörker; bara ljus kan göra det. Hat kan inte driva ut hat; bara kärlek kan göra det"

— Martin Luther King Jr.


SSRF | Centrum för Själavård & Samtalsterapi

ssrf.nu


ANSVARSFRISKRIVNING FÖR SKRIBENTERS TEXTER - De texter, artiklar och reflektioner som publiceras på denna webbplats av våra skribenter uttrycker deras egna tankar och erfarenheter inom olika områden. Varje skribent ansvarar själv för innehållets saklighet, tolkningar och källor. SSRF tillhandahåller en plattform för kunskaps- och erfarenhetsutbyte, men tar inte ansvar för eventuella felaktigheter, personliga åsikter eller konsekvenser som kan uppstå vid användning eller tolkning av texterna. Innehållet ska inte betraktas som individuell vägledning, terapi eller medicinsk rådgivning, utan som inspiration och kunskapsunderlag i ett utbildande sammanhang. Läs vår fullständiga ansvarspolicy för publicerat innehåll.