Från: Veckans Insikt & Inspiration

Text: Peter Andersson

När jag var liten älskade jag att vara i naturen. Jag var där mer än jag var inomhus. Som 14-åring stötte jag på en religion som heter Wicca – en tro med få dogmer och regler, där naturen ses som helig och läkande. 

Idag är jag 42 år, utbildad och legitimerad gymnasielärare samt nyligen certifierad och diplomerad samtalsterapeut och själavårdare genom SSRF. 

Under min tid som wiccan har jag alltid haft en stark koppling till naturen och årstidernas växlingar. De fungerar som en biologisk klocka för hur jag ser på livet. Våren – då allt startar om på nytt – blir för mig en tid för planering och nystart. Då sätter jag igång nya projekt, som sedan får växa sig starka under året. På hösten skördar jag frukterna av det jag sådde på våren, och under vintern vilar jag, precis som naturen gör. På det här sättet har jag levt mitt liv sedan jag var 14 år. 

I skolvärlden är tempot högt, och arbetstopparna många. Någon gång under 2014 gick något sönder inom mig. Den beryktade väggen stod framför mig – och jag hade visst stångat huvudet mot den några gånger. Till sist körde jag rakt in i den. 

I januari 2015 blev jag tvungen att sjukskriva mig. Jag hade inget mer att ge. Jag kunde inte sova, jag kunde inte vara vaken. Jag kunde bara andas och finnas till – nätt och jämnt. 

Vid den tiden kände jag inte till vare sig själavård eller samtalsterapi, så jag fick hantera mitt mående på egen hand. Förutom läkarvård, kuratorssamtal och medicin vände jag mig till det jag alltid älskat mest: naturen. Den är läkande och helande. Men efter en rejäl utbrändhet, som den jag drabbades av, tar återhämtningen lång tid – trots professionell hjälp och trots att jag sökte kraft i skogens naturbad. 

Sakta, år efter år, fortsatte jag min väg genom årstiderna, och det hjälpte mig att läka från utmattningen. Man brukar säga att det tar dubbelt så lång tid att återhämta sig som det tog att bränna ut sig. Jag är nog fortfarande inte helt återställd, för jag blir fortfarande lätt trött om jag tar på mig för mycket. Men då kan jag alltid gå ut i naturen och återhämta mig. Att sitta utomhus med en kopp kaffe, höra fågelsången, se det rika djurlivet – haren som springer över fältet, ormvråken som spejar efter sorkar… Livshjulet: liv, död och återfödelse. Det är magi för mig. 

Magi är läkande. Inom Wicca ser vi allt liv som magi. Det handlar inte om övernaturliga krafter – inget Harry Potter – utan om att förstå att livet självt är magiskt, vackert och heligt. 

Under tiden jag var sjukskriven rörde jag mig mycket i naturen, och jag läkte i takt med årstidernas gång. Det första året gick långsamt. Men på något sätt gav naturen mig alltid lite extra energi, precis tillräckligt för att orka hålla mig uppe. Att vakna varje morgon, gå ut på min promenad, laga mat, vila och sova – och sedan göra samma sak dagen efter, och dagen efter det. Att hitta en rutin var avgörande för mitt läkande. Naturen blev en del av min vardag under lång tid. 

Att vara wiccan är att leva i samklang med naturen och dess årstidsväxlingar. Att se livet födas, växa, frodas och bära frukt – för att sedan vila under hösten och vintern, med insikten om att naturen återföds igen på våren. Det gav mig tröst. Om naturen kunde återhämta sig, så kunde även jag. 

Idag är jag återställd, och jag har tagit beslutet att arbeta som samtalsterapeut och själavårdare på heltid. Som samtalsterapeut vill jag hjälpa dig att hitta ditt eget sätt att läka – oavsett om det handlar om utmattning, stress eller något annat du behöver prata om. 

Jag finns här för dig. Jag vill att du ska få läka på ditt sätt – och återfå den energi du en gång haft. 


Se ARKIVET för fler Veckans Insikt & Inspiration

SSRF | Centrum för Själavård & Samtalsterapi

ssrf.nu